.

Fredag, Maj 11th, 2007

Bortamatch i Almunge en fredagkväll, är det bra eller dåligt?

Vi kommer fram till en liten skön fotbollsplan mitt i en skogsdunge, och vi få föräldrar som är med får bevittna en kämpainsats som i alla fall jag kommer att minnas MYCKET länge. Trots att det blev svinkallt och kaffet kostade tio spänn koppen.

Killarna vi ska möta snittar 1,70 och kommer på moppar, ok jag överdriver kanske lite, men det är inte långt ifrån. Det här ser ut att bli LITE tufft tänker jag, men om dom spelar lite bra som senast mot Knivsta, ja då är Almunge "körda".
Fem minuter senare gör Kvarnlöf 1-0 och inte långt efter det så sitter 2-0... och 3-0. Matchen känns helt plötsligt klar, vi vinner det här.
Men det blir en holmgång som pendlar från 4-2 till 6-4 och till slut 8-4. Massor av mål, men ändå ganska missvisande då dom har ren flyt i tre situationer som renderar i tre mål. Så det är liksom inget snack om vilka som är bäst på planen.
En kanoninsats av backlinjen, Theo och Ludde i full harmoni med Jonas. Ett mittfält med Gurra som dagens "jag-ger-mig-aldrig", och ett par vassa forwards i dubbel-Viktor. Och sist men inte minst Crilles grymma hörnor och en lysande frispark som satt klock-rent. Det är fotboll det.

TYVÄRR så avlutas matchen med rena överfallen av dom "stora" grabbarna från Almunge. Rena kapningar som skulle få allsvenska domare att veva med röda kort, men som inte berör hemmadomaren det minsta. Jo när Mille gnällde lite och killen vänder sig om och säger, "Döm själv då". Pinsamt!
Speciellt två saker får mig fortfarande att må lite små-illa. När Viktor gör 6-4 och blir nerdobbad bakifrån efter målet, och när en kille på 1,80 kapar lille Daniel på mittplanen. Ja, då förstår ni kanske rubriken till dagens match, det var bitvis riktig grisfotboll.

Nu ska vi inte vara elaka, men visst blir man lite lessen, lite skrämd, och ja rent av förbaskad. När man ser grabbar på 14+ smälla på ännu mindre killar. Faktiskt så pass att Mille sa åt mig att lugna ner mig vid sidlinjen, och jag ber här och nu (igen) om ursäkt. Men när jag ser på fotboll så lever jag mig in grabbarnas spel och känslor, det är oundvikligt, och jag är ju rädd om dom. Nästa match möter vi säkert ett trevligt lag igen, och då ler man till och med vid en eventuell förlust. Jag gillar fair-play och det tror jag nog att dom flesta innerst inne gör. Trots förnedring och ren okunskap, grisfotboll a´la Almunge.....

LAGET: Jonas, Festim, Sam, Theo, Ludde, Gurra, William, Robin O, Hellgren, Viktor K, Crille, Kevin P och Daniel